Step into the enchanting world of Djalaluddin al-Rumi, a revered poet and mystic of the 13th century. Imagine following the graceful sufi dancer, Mahsa PoorRamezan, as she embarks on a mesmerizing musical journey in the ethereal song “Flaming,” sung by the illustrious masters Nusrat Fateh Ali Khan and Homayoun Shajarian. This cultural expedition takes you on a mystical odyssey to the rich landscapes outside Gävle, Tumba/Tullinge, Järna, and Stockholm, where echoes of the past blend harmoniously with the present.

“Like Egyptian bread, my poetry is best savored fresh before the nightfall, for it turns inedible by dawn. Let it nourish your soul while it’s still untouched by the dust of time.”

“Come! No matter who you are, no matter where you are, come! Come again and again! You shall never find a companion like me. You are the parched valley, and I am the rain. You are the ruined city, and I am the architect! Come! My friend’s face may seem sour, but sweeter than any sourness, there’s no sweetness like you. If sugar ever tasted something as sweet as you, it would hide its own sweetness in shame.”

Rumi, in his illustrious Diwan of 1795, delved into the classical Arabic and Persian literature, a realm intricately intertwined with the mysticism of Sufism. Following the passing of his father, he immersed himself in the teachings of one of his father’s students.

His life took a transformative turn in Konya, where he became a respected preacher and religious judge. But destiny revealed itself in October 1244 when he encountered the wandering dervish, Shams al-Din from Tabriz. Legend has it that Rumi abandoned his position, turned away from his disciples, and ceased preaching to spend months immersed in deep conversations with Shams. They conversed day and night, unraveling divine mysteries, until one day, Shams mysteriously vanished. Some believe he was frightened by the menacing atmosphere among Rumi’s disciples, perhaps even met an unfortunate end. Others think his disappearance was part of his teachings to Rumi, prompting him to devote his life to the spiritual depths of Islam rather than its legal intricacies.

The void left by Shams grew into an abyss of despair, finding solace in Rumi’s ecstatic verses, which he joyously sang as he danced through bustling bazaars. Eventually, he realized that it was not Shams who was lost but himself, entwined in love for Shams, who lived within his heart. Due to this profound connection, Rumi’s magnificent collection of poems was aptly titled “Shams from Tabriz’s Collected Poems.” His Divan contained over 30,000 couplets, written throughout the rest of his life. Rumi seems to convey that the love for God transcends all religions, making it more significant than mere rituals and ceremonies.

Now, immerse yourself in the soul-stirring song, a creation by Sohrab Pournazeri, brilliantly arranged by Gholamreza Sadeghi, inspired by the mesmerizing melody and captivating performance of Nusrat Fateh Ali Khan. Originally composed for the title track of the 2018 film “Flaming شعله ور” (Sholevar), directed by Mr. Hamid Nematollah, the music video, directed by Homayoon Mobaraki, in collaboration with Farhang Association, will transport you to a realm where time and culture blend seamlessly, leaving you in awe of the profound connection between art, spirituality, and human emotions.

Swedish: Djalaluddin al-Rumi (1207-1273) är en av världens största poeter och mystiker. Vi följa sufidansaren Mahsa PoorRamezan till det unika musikaliska mötet i låten Flaming av sångmästarna Nusrat Fateh Ali Khan och Homayoun Shajarian. En kulturell resa till 1300 talet, iscensatt i den vackra landskapet utanför Gävle, Tumba/Tullinge, Järna och Stockholm.

“Min poesi liknar egyptiskt bröd, efter en natt är det oätbart. Ät det nu när det är färskt, innan dammet hinner lägga sig på det”

“Kom! Kom igen, vem än och var än du är, kom! Kom! Kom igen! Du kommer aldrig att finna en medbror som mig.

Du är som en torr dal och jag är som regnet. Du är en ödelagd stad och jag är arkitekten! Kom! Min vän vänder surt sitt ansikte mot mig socker sötare än detta sura finns ej. Sockret skulle sky sin egen sötma om det kände nåtot surt så sött som dig”

Diwan, 1795 Rumi  studerade den klassiska arabiska och persiska litteraturen, som vid denna tid var i det närmsta synonym med den sufiska mystiken, som Rumi efter faderns död studerade tillsammans med en av dennes elever.

I Konya blev han en respekterad predikant och religiös domare. Men i oktober år 1244 kom hans liv att förändras genom mötet med den kringvandrande dervishen Shams al-Din från Tabriz. Enligt legenden lämnade Rumi härefter sitt ämbete, vänder sina elever ryggen och slutar predika för att i månader umgås endast med Shams. De satt dygnet runt och samtalade om de gudomliga mysterierna, tills dess Shams plötsligt en dag var försvunnen. Man tror han skrämts av den hotfulla stämning som fanns bland Rumis elever. Kanske blev han mördad. Kanske var försvinnandet en del i hans undervisning av Rumi, som nu kommer att ägna sitt liv mer åt islams andliga djupdimensioner än åt de juridiska frågorna.

Saknaden efter Shams växte till en bottenlös förtvivlan som fann sitt utlopp i extatiska dikter, vilka Rumi sjöng fram dansande genom basarerna. Tillslut upptäckte han att det var han själv som var försvunnen i kärleken till Shams, som levde i hans hjärta. På grund av identifikationen med Shams fick Rumis stora diktsamling heta “Shams från Tabriz samlade dikter”. Divanen kom att innehålla mer än 30.000 dubbelverser vilka han skrev på under resten av sitt liv. Kärleken till Gud är kärnan i alla religioner, verkar Rumi vilja säga, varför denna är viktigare än ritualer och ceremonier. (källa)

Sången är ett verk av Sohrab Pournazeri och arrangerat av Gholamreza Sadeghi baserat på melodin och scenframförandet av Nusrat Fateh Ali Khan.Originalmusiken skapad för titelspåret till filmen ”Flaming شعله ور” Sholevar från 2018 i regi av Mr. Hamid Nematollah. Musikvideo i regi av Homayoon Mobaraki i samproduduktion med Farhang förening.